Kalenderbitarens hjulrim

[suzzi]

se upp så ni inte slukas i ett stycke
av ett kuttersmycke
för det är ju rätt så cozy
med en moto guzzi

[Tobbe]

Ska man ta det som ett löfte eller hot,
jo jag vet, hojen kan bli skrot

[Nicke]

Den 17:e december:

Sugen på klubbträff, då ska ni veta;
Vi ordnar sådana, synnerligen heta...
I öster, väster, söder och så i norr - NGzz
å jag lovar mer än så, ni får självklart också äta.

[Nicke]

18:e december:

Det är närapå ett helgerån att rimma illa,
på något så fulländat och lätt att gilla.

[Tobbe]

Kan inte undanhålla er en klassiker Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

******************************************************************
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
******************************************************************

[Tobbe]

Tomtenissarnas tragiska jul
Text: Okänd

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Tio små tomtar i enslig gård
decimeras vid midnattstimma.
Tionde tomten i snö sjunker ner,
blir avklippt av rävsax på mitten.
Finns, som man säger, snart inte mer.
Inkråmet rinner ur snitten.

Står där så gråa vid lagårdsvägg
nio små tomtar med lusiga skägg.
Nionde tomten får istapp i knopp
far med rasande fart genom hela hans kropp.
Livsanden snabbt för den spetsade tryter
i egna blodet nu tomtekräket flyter.
Rödare tomte väl aldrig man såg,
än den som där uti drivan låg.

Innanför dörren står gröten het.
Kring åtta små munnar det slickas.
Proppar i sig av gröten, härlig och fet
tills åttan till himlen skickas.
Av gröten han åt så att kroppen sprack.
De andra skraja som sjutton stack.
På stugans väggar och gardinernas frans
strömmar åttonde tomtens hjärnsubstans.

Sju små tomtar får syn på en katt.
Katten är hungrig och svulten.
Slukar sjuan glupskt i ett skvatt,
från tårna till luvprydda skulten.
I en springa i kattens tänder
syns ett par fingrar från tomtens händer.
Katten grubblar och tänker.
Blodet skvätter och stänker.

Istäckt är sjön där tomtar går.
De är sex nu och ingen kan simma.
Så när sjätte tomten snubblar och slår
i isen ett hål, så stundar hans sista timma.
Nedsänkt i vakens nattsvarta djup,
han får sin sista iskalla sup.
Fast från båten man hämtar haken,
finns där ingen tomte i vaken.

Fem frusna tomtar skall tända en brasa
men veden är sur och vill inte ta fyr .
Nummer fem hjälper till med en spritdränkt trasa,
men snubblar själv på elden som pyr.
Han sprattlar och skriker och bannar och svär,
tills han, som det heter, ej längre är.
En medlem mindre av tomtars ätt.
Förtärs av de andra som tomtekotlett.

Fyra små tomtar skall hugga en gran
men hittar ingen som duger.
I skogen kommer en gangster från stan
och skjuter vilt med sin Luger.
Fyran han slungar sin yxa mot skurken,
men yxan är slö och monteringen murken.
Både på långt och på nära håll,
ser fjärde tomten nu ut som ett såll.

Att slakta en gris går nu tomtar tre.
De gör det med kniv som de brukar,
men trean får kniven i ljumsken, se,
när grisen vid sticket hukar.
Han undrar ängsligt var doktorn kan vara,
och börjar uppgivet ana varthän han skall fara.
Det går ej att stoppa allt blodet som sprutar
och ännu en tomte sin livsvandring slutar.

Ur sänghalmen kliver husbonn om natten.
Hans blåsa är stinn och vill tömma sitt vatten.
Han rumlar ut och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström.
Fast det är helt visst något annat som rinner.
Andra tomten i sörjan försvinner.
Till våren med blad och kråker
blir han till gödsel på husbonns åker.

En enda tomte går runt i natten,
söker värme och mänsklig kontakt.
Känner sig hängig och ensam som katten.
Smyger sig in i stugan fast Karo är vakt.
Att husbonn sover hans hustru tror.
Men karln går till kammarn där husan bor.
Gubben är tung och husan är tyngre.
Tomten önskar att han vore yngre.
Skulle inte ha gömt sig i husans madrass.
Kläms nu ihjäl under mänskligt lass.

Midvinternattens köld är hård.
Stjärnorna gnistra och glimma
Inga tomtar finns kvar på vår gård.
De mötte sitt ödes timma.
Månen sänker sin tysta ban.
Snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken.
Endast husan är naken.

[Tobbe]

Tomtenissen, (Författare okänd)

Midvinternattens sköld är hård,
tio små nissar i djupsnön går.
Rävsax under täcke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna för honom tryter;
snart han i eget blod flyter.

Nio små nissar i midnattstimma,
vandrar fram i månskensstrimma.
Uggla hoar från sitt näste,
istapp lossnar från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

På trappan står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den djävulskt fångar.
Med stigande hunger de fatet nalkar;
En stackars nisse på kanten halkar.
Han kämpar, han sliter, han svettar sig blöt.
Men sjunker likväl i kvicksandsgröt.

Många springor stugan har,
genom dessa sju nissar sig tar.
Katten som bakom dörren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Rester från tomteland,
suger kisse bort från tand.

Sex små nissar mot bordet ila,
och snabbt uppför bordsbenen de kila.
När sista tomten uppför kanten hasar,
han tappar taget och nedåt kasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av tomteblod.

Fem små tomtar nu i iver,
springer kvickt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg.
Lilla nissen, stackars saten,
rinner ut bland sillsalaten.

Fyra små nissar har festat på sill,
nu de släcka törsten vill.
Mot glöggen de springa i samlad tropp,
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små nissar kring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Ned på den en av dem hoppar,
men för det, den ej stoppar - - -
I tak, på golv, i gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Två små nissar sig i granen svingar,
bland ljus och änglavingar.
En tomte sig för nära våga
- snart han står i ljusan låga!
Doftar likt en vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Husbonn stiger upp i natten,
för att gå och kasta vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var.
Inte en jävla tomte finns kvar.

[Tobbe]

19:e December:

Haha, denna skulle va kul,
även med för många hjul.
Joo, en sån vill jag ha,
visst vore det bra

(melodi: trad)

[Nicke]

19:e december:

Tre hjul!? Nä, det är ett för mycke,
men i fronten sitter motorn som ett vackert smycke.

[Nicke]

20:e december

Tip tap tip tap, tippe tippe tip tap...
Lilla Nisse längs vägen trippar, och huvet det nickar.
"Jovisst är det en Guzzi som kommer, med ventiler som tickar".

[Nicke]

21:a december

Tomten kommer till alla snälla knuttar,
en kram kan du få, men ge f.n i hennes ...... luva.

[suzzi]

vill du ha the real thing
och inte en massa bling
ta guzzin då
för det är allt du kan få

[Nicke]

22:a december

Se vår förfader som godsaker samlar,
inget är nytt under solen, det gäller att stort
garage ha, då manna från himlen ramlar.

[Nicke]

23:e december:

En späd liten Guzzi från Espana.
Tar den dig fram i tid? Man kan knappast ana...
Men det spelar ingen roll, för det löser sig säkert manana.

[Nicke]

24:e december:

God Jul i Guzziriket!

Avstår rimmet till förmån för en tänkvärd berättelse:

http://forum.guzziclub.nu/viewtopic.php?f=24&t=1713