Det har varit så härligt att se ett annat namn stå som senaste användare på min lilla plats att jag inte haft hjärta att skriva eller komentera.
Men naturligtvis går det inte att förhindra fingerspringet på de lockande tangenterna i all oändlig evighet. Därför ber jag ödmjukt om att någon vänlig själ ser till att putta bort mig från toppen av tyckartäppan med ett litet inlägg. Om jag inte genast ger mig till att svara beror det blott och bart på att jag vill njuta enligt ovanstående resonemang.
Här i Gällivare är det så varmt och soligt att asfalten spricker och smälter. Nu längtar jag faktiskt efter lite regn.
På måndag skall jag och några kollegor vandra in i Muddus nationalpark med ett femtiotal åttondeklassare för ett par dagars vildmarksliv i en riktig urskog. Där kommer vi att röra oss bland tallar som bara var små ynglingar på si så där 200 år när herr Eriksson/Wasa tågade in i El Stocholmo...
Ha det gott, det skall jag ha
