På väg hem från kalaset

[Nicke]

All superduper god things also must come to an end...

Men så ännu icke för min hemresa från årtiondenas häftigaste Guzzikalas på svensk jord.

Efter att ha brummat fram i par med Sir Jari i sjuttio, delvis tämligen blöta mil genom höst-Sverige. Var det gott att få komma in i stugvärmen. Varma kantarellmackor, Jägermaister, bastu och pilsner har gjort kroppen mjuk och fin, ånyo redo för de sista 45 milen, heute zu morgen. Fy tusan vad det är kul att köra hoj!!

[Anja]

Hoppas att det fortsätter att gå jättebra för er som ska ta sig norrut!!

Mikko och jag kom i alla fall till Enköping med hojar. Eller snarare sagt - nästan. Strax utanför Enköping tappade jag gas och behövde stanna på vägsidan av E18 var den fanns en liten parkeringsmöjlighet (kallas väl kontrolplats också ) . Lilla Elisa gick bara på en cylinder, fick vi veta snart. Och så trodde vi att det kanske var något fel med tändstiften. Vi tog oss in till Mekonomen i Enköping - med mopedhastighet, men det gick framme åtminstone.

Tändstift verkade inte heller har varit problemet. Vänstercylindern blev kall fast den puffade, och den nya tändstift luktade och visades bensin. Ingen tändning alltså. Så vi fick lämna Elisa i ett rum hos en mack var den ska hämtas idag. Vi tror det kan vara så enkelt som kabeln till cylindern eller något annat som har gått på tok, fast vi hann inte kolla vidare eller fixa någonting igår.

Tack till Guzzista ekoxen som stannade med oss på E18 och de tre trevliga Guzzisti från Örebro/Karlstad-trakten som vi träffade på macken och som hade ytterligare bra idéer om vad vi ska kolla på. Vet tyvärr inte era namn, men hojta till skulle ni läsa det här! Det kändes verkligen bra i denna situation att träffa klubbkamrater på vägen. Stort tack alltså!

Ska uppdatera vidare när vi har hunnit reda ut felet.

Mikko och jag tog oss hem på Pason, samt packväskor och allt. Röda Dam gjorde det utan att beklaga sig, fast när vi kom hem, så började hon sympatikrånglade med Elisa - hela kopplingen hade gått igen....

Så har Mikko och jag nu varsin problem att syssla med under veckan. Egentligen behöver vi alltså inget arbete för att sysselsätta oss, som ni väl förstår... Men, så tar man trötta kroppen ändå till kontoret och skriver åtminstone lite på forumet tills man vaknar till och känner för lite riktig jobb som man bli betalt för...

Hoppas att alla av er kom hem utan större problem!

[Tina]

Ledsen att jag inte såg er förrän det var för sent för mig att bromsa in och stanna, men jag kom rätt fort med bilen och hade bilar bakom när jag var mittför där ni stannat och såg att det var ni. Hoppas att ni får rätt på både Elisa och Röda Damen.

[Anja]

Tack snälla, Tina. Men det kommer nog att ordna sig snart hoppas jag. Man får ju inte glömma att båda två cyklarna har rest mycket i år. Så bli det dags för sånt ibland. Jag är bara glad att omständigheterna var så bra trots allt. Vi kunde ta oss in till Enköping, fick hjälp och ska även få Elisa hem ikväll. Och var en av oss får lite "förkylning" ibland, eller hur?

[Nicke]

Även jag har tagit mig hem efter en helg med ganska precis 242 mil av sadelnjutandenötande.

Som vanligt är den friska klara luften och den tunna trafiken ett par tänkbara faktorer som gör att speeden tilltar betydligt ju närmare hemmet vi kommer (kan kanske också vara hemlängtan!?)

Nu har jag precis packat ryggsäcken för en tredagars fjälltur där jag och en stor bunt elever ska korsa Norge från fjäll till fjord, hoppas det blir tid för lite återhämtning i soveposen...

[ekoxen]

Nu har jag precis packat ryggsäcken för en tredagars fjälltur där jag och en stor bunt elever ska korsa Norge från fjäll till fjord, hoppas det blir tid för lite återhämtning i soveposen...

Ni tar väl leden från Vaisaluokta till Hellemobotn? Norge är smalast där, bara 6 km brett. Det fixar ni mellan frukost och lunch, även om du sover ut

[Tina]

Glöm att du ska få sova ut när du har ett gäng ungar med dig

[Nicke]

Njae, det där med 6 km mellan Vaisa och Hellemobotten kan inte stämma. Jag har själv gått den sträckan som färdledare för några år sedan och det tog tre dagar. Så jäkla långsamma kan vi väl ändå inte varit??

Nä, denna gång gick vi en variant av den gamla rallarleden från Riksgränsen ner till Rombaksbotten. Vi övernattade på fjället mellan Katterjaure och Katterat. Det var rätt härligt att kliva ur tältet på morgonen och skriva Guzzi i gult i det tjocka snölagret som färgade fjället vackt vitt. När vi lyckats motivera eleverna för att fortsätta var det härligt att ta sig ner de ca. sjuhundra höjdmetrarna och ånyo möta "sommaren " och grönskan vid Atlanten.

Hemresan med tåg i dag från Narvik visade upp ett Lappland badande i sol. Vi var således på rätt plats, dock bara något fel i tid...

[ekoxen]

Njae, det där med 6 km mellan Vaisa och Hellemobotten kan inte stämma. Jag har själv gått den sträckan som färdledare för några år sedan och det tog tre dagar. Så jäkla långsamma kan vi väl ändå inte varit??

Bredden på Norge är 6km. Du talade ju om att korsa grannlandet, så jag bortsåg från den (betydligt längre) svenska delen av stäckan. Men distansen är förstås hämtad från kartan, i Norge promenerar man ju oftast omkring på hypotenusan ...