Frågan är om det verkligen är bättre med sex än med fem?
Växlar alltså.
Min erfarenhet av de sexväxlade Guzzis jag provat är att jag vid högsta växeln, utan framgång försöker hitta ännu en som skall ta ner varven på behaglig (för Guzziåkare) nivå.
När jag kör mina femväxlade, både Le Mans III:an och Daytonan händer det nu och då att jag plötsligt märker ännu en för stunden outnyttjad växel som sänker varven ännu lite till.
Har hört motsvarande från fler gamla (fast ännu unga) Le Mans-åkare som bytt upp sig (?) till V11:or, Grisos mm.
(Sedan är det ju en annan femma att de Le Mans III:or som importerades till Sverige alla har den tätstegade racinglådan med rakskurna drev. På den är ettan ju löjligt hög, vilket medför att man får tugga igång ekipaget, men sedan kan varva ut upp mot hundra knyck innan man petar in tvåan. Man har således fyra växlar till att arbeta sig igenom innan man planar ut vid sweetspoten någonstans kring 130-140 km/h... Skulle vara högst onödigt att ha en till att passera, eller?)
Btw så borde den väl kallas Daytona RS-kåpan? Kolla hur väl anpassad den är till Daytonans Ventilkåpor nästa gång ni får chansen...
