Superbike School på Gelleråsen

[Raz]

Jag lovade Tina att skriva ihop nåt om CSS på Gelleråsen, där jag var i lördags. Jag postar texten här i forumet, men det är uppenbarligen massor med medlemmar som inte besöker forumet så ni kan ju ta med den i nästa nummer av Giornale också. Vi får se om det dyker upp någon läcker bild också...

[Raz]

Jag och kompisen Andreas bokade under vintern in SMC's lite mer avancerade broms- och kurvkurs som heter "California Superbike School". Den var rätt dyr, 3500 kr, men vi hoppades den skulle vara motsvarande mycket bättre och roligare jämfört med vanliga BKK-kurser. Kursen var förlagd till Gelleråsen i Karlskoga lördagen den 10 maj och vi bokade den redan i slutet på december så det blev något att se fram emot.

Under tiden gick tankarna åt olika håll. Skulle mitt gamla ånglok, en mer än tio år gammal 1100 Sport, hålla ihop? Skulle jag bli utskrattad? Skulle min växellåda rasa tre dagar innan kursen? Skulle det spöregna hela dan?

Så efter några snabba vårmånader var det som nyss varit "i framtiden" plötsligt snart dags. Jag hade hunnit få något hundratal mil körda efter vinterns små renoveringsprojekt och började lita hyfsat på hojen igen. Framdäcket låg lite på gränsen, eller egentligen var det ju en hel millimeter kvar innan det skulle bli olagligt. Jag skulle nog inte byta förrän efter kursen. Men efter lite velande och en närmare titt var det sämre på en del ställen och det vore verkligen dumpuckat att komma till banan och inte klara besiktningen! Jag bytte däcket. När det väl var av och jag tittade ännu mer noga på det kunde jag konstatera att de aldrig skulle ha släppt ut mig på det däcket.

Räkningen kom inte förrän i början av maj. Instruktionerna som utlovats kom aldrig, men jag upptäckte till slut att man kunde hitta instruktionerna på SMC's webb på samma ställe som jag bokat kursen på. Hoppsan, de kräver skinnställ som antingen är odelat eller med dragkedja runtom hela magen. Jag har bara en dragkedjdestump i bak så det blev till att fundera. Lyckligtvis funkade sambons skinnställ väldigt bra när jag provade det! Hon väger ungefär som jag och är lite kortare men hon har ett ställ som egentligen är i herrstorlek och det var helt OK för den här gången. Ryggskydd och integralhjälm var andra krav men det hade jag redan. Körde utan ryggskydd tills jag härom året stod i en affär och köpte skyddsväst till min då sjuåriga dotter när hon skulle börja på ridskola. Då gick det plötsligt upp ett ljus i herr Anderssons lilla huvud!

Jag hade ju nån inre syn att jag skulle lägga omkull loket i någon kurva så det där med försäkring ville jag dubbelkolla innan resan. Det blev förstås inte av förrän på torsdagen innan. På SMC's webb kan man läsa att försäkringen gäller fullt ut hos "de flesta försäkringsbolag" men det kändes inte som något att lämna åt slumpen. Framför allt står det uttryckligen i mina villkor att vagnskadan inte gäller på inhägnad tävlingsbana. Jag pratade med en dam på Trygg Hansa som lät väldigt skeptisk, sedan sade hon att vagnskadan inte gäller på bana, dessutom att den inte gällde under "övningskörning" som det ju kan kallas om man är på det viset. Jag blev lite förbluffad över den salvan men lyckades helt artigt och belevat övertyga henne om att det måste rimligen vara uppåt väggarna. Och hon var trots allt hyfsat välvillig och lovade att ringa tillbaka. Och jo, efter tjugo minuter återkom hon och berättade att alla SMC's kurser är undantagna från reglerna, försäkringen gäller! För övrigt var det ingen som lade omkull sin cykel på hela dan.

Vi bokade ett rum för två på Karlskoga Hotell och Konferens. Genom att uppge bokningskoden från SMC fick vi rabatt på priset och det landade på 380 spänn per skalle inklusive frukost. Så billigt har jag nog aldrig bott på ett riktigt hotell, det är snarare vandrarhemspris.

Så blev det fredag. Konstigt nog bästa vädret hittills i år, och prognosen för lördagen var ännu bättre. Jag hade tagit ledigt hela dan för jag hade ändå inte kunnat göra något vettigt med huvudet fullt av detta. Jag beslöt att bara ta tankväskan. Lätt packning, lite reservdelar (några vajrar, ett blinkersglas mm) och underställ ifall det skulle bli kallt. Och extra underkläder. Sambo hann påminna mig om att ta med ett par vanliga byxor. Mötte upp Andreas i Strängnäs och så bar det av. Vi tröttnade snabbt på E20 och hittade en lite roligare väg. E18 mellan Örebro och Karlskoga kunde man stå ut med, det var inte motorväg i alla fall. Vi kom fram på tidig kväll.

Hotellet verkade nästan bara hysa andra hojåkare samt själva CSS-teamet också. Vi svidade om och jag konstaterade att det var ju bra att jag fick med mig ett par sommarbyxor men några skor hade jag inte. Nybörjarmiss i början på säsongen. Men det gick bra att gå barfota, det var så bra väder att det nog inte ens såg konstigt ut. Vi tog ett par öl på en uteservering men efter lite uträkning med många hundra procents säkerhetsmarginal konstaterade vi att vi inte skulle ha något mer av den varan. Avslutade med bastu på hotellet och somnade som små barn.

Upp, frukost, tanka fullt och iväg till banan. Kanonväder. Vi registrerade oss, hojarna blev besiktade och vi fick självhäftande nummerlappar att fästa på dem. Vi behövde inte tejpa strålkastare och sånt av "splitterskäl" men däremot fick vi tejpa backspeglar och hastighetsmätare så vi inte skulle rikta uppmärksamheten åt fel håll. Däcktrycken skulle också sänkas rejält, till 2.2 bar i fram och 2.1 i bak. Prylar för detta fanns på plats. Sedan besiktades hojarna tydligen under första teoripasset för nästa gång vi såg dem satt det små röda prickar ditklistrade som markerade att de var kollade.

Jag var enda Guzziåkaren, men det fanns verkligen alla sorters hojar på plats, inklusive (faktiskt) en glidare med sadelväskor och dragkrok. Andra kom med riktiga sporthojar, i släp och med kraschkåpor och -puckar. Flera tjejer var där också, på alla nivåer. Och medelåldern var högre än jag trott, det var verkligen inte bara ett gäng 21-åriga grabbar med varsin R6:a.

Det fanns tre grupper men egentligen fyra nivåer. Vi var nivå ett (man kan inte börja "högre upp"), en annan grupp var nivå två och tredje gruppen var både nivå tre samt några som gjorde nivå fyra. På den sista nivån är man inne på helt personligt upplägg. Men för vår del var dagen helt spikad och väldigt bra upplagd. Vi började med teori och sedan var det omväxlande körpass och teoripass, med avbrott för lunchen som ingick i priset.

Hela upplägget var mycket bra. Teoripassen hölls av "School Director" Andy Ibbott. Det började med en nivå som kändes helt rimlig, och ökade gradvis så lite i taget att det aldrig blev läskigt utan under hela dagen blev man bara säkrare och säkrare trots att varvtiderna förmodligen mer än halverades. Det skedde dock förstås ingen tidtagning. Teoripassen var verkligen genomtänkta och faktiskt ganska korta, lättförstådda och ändå späckade. Praktikpassen tenderade till att befästa allt man just hört. Framför allt det sista passet sydde ihop hela säcken, allt föll på plats och man blev en hel magnitud bättre. Det var fantastiskt roligt!

Under det första passet lyckades jag köra så jag kände mig lite otrygg i ett par kurvor: En av uppgifterna var att inte nudda bromsarna under hela passet, men man FÅR förstås göra det om man blir tvungen. Meningen var att man skulle få känsla för hastigheten och få rätt fart in i kurvan ändå genom att motorbromsa i tid. Ett par gånger blev det lite för snabbt och jag valde ändå att lita på hojen och däcken och helt enkelt kasta in den i våldsamt nedlägg fast jag egentligen helst velat bromsa och suga på tummen. Och det gick i och för sig bra. Men under hela resten av dagen, trots mycket mycket högre hastigheter, var jag aldrig i närheten av något som kändes som gränsfall. Jag vet nu first-hand att en gammal 1100 Sport med Metzeler Z6 utan vidare går att lägga ned så både sidostöd och fotpinnar skrapar i, utan tillstymmelse till problem med grepp eller stabilitet.

Till första passet blev man tilldelad en instruktör, som sedan följde sina utvalda lärjungar under hela dagen. Min hette John Trotter. De hade kanske 3-4 elever vardera och for runt oss på små R6:or som om vi stod stilla. Med handtecken som vi lärde oss inför passen kunde de instruera oss om det skulle finslipas, eller bara göra tummen upp om det såg bra ut. På så sätt slapp man tappa tid genom att stanna och prata i onödan, men om det behövdes så gjordes detta också. Det var ganska fiffigt att inte se något i backspeglarna för instruktörerna kunde ligga bakom ett bra tag och titta, sedan plötsligt for de förbi, gjorde (i bästa fall) tummen upp och fortsatte mot nästa elev. Efter varje pass sökte man upp sin instruktör och pratade igenom hur det gått. De flesta instruktörerna var britter, så både detta och teoripassen skedde på engelska. Men de flesta motorintresserade har nog lätt att hänga med när man pratar om "turn point", "throttle control" och "apex".

Under hela dagen var fotografen Gary Bailey på plats i och runt banan och han knäppte tusentals kort. Han laddade då och då upp dem i teorisalen så man kunde se färska bilder från sig själv när man satt på teoripass. Jag beställde alla bilder för 400 kr och det ska bli väldigt spännande att se dem! Det blir något att visa kompisarna, när man ligger och skrapar fotpinnarna på en gammal Guzzi i en hårnålsböj. Av det jag kunde se var han väldigt bra på sitt jobb.

När dagen var slut hade jag kört 15.1 mil på banan, drygt 60 varv på banan som enligt uppgift är 2.400 meter. Det stod "20-25 mil" i instruktionerna och det kommer man säkert upp i på nivå två och högre när man inte börjar som en flock yra höns på treans växel och med gul flagg. Dessutom lyckades jag övertala mig själv att inte blåsa ur hojen till max på målrakan, utan koncentrera mig på uppgiften. Jag blev varvad av någon, och jag varvade andra. Jag tävlade bara med mig själv.

Ett av mina mål med kursen, lite skämtsamt, var att skrapa min knäpuckar. De följde med stället och jag brukar inte ha dem på. Och visst hade jag väl kunnat göra det, men det hände faktiskt inte. Som sagt, hojen går inte att luta mer än jag gjorde så i så fall får man hänga mer. Men det kändes inte viktigt längre. Med rätt kurvteknik lutar man ju faktiskt mindre med samma fart! Detta går förstås att kompensera med mer fart, men det får bli nästa år. Däremot uppfyllde jag ett annat "mål": Mina däck är slitna ända ut till kanterna. Och jag vågar bromsa mycket mycket hårdare igen, det var som en massiv avrostningsövning på köpet!

Resan hem skedde med en utökad tilltro till både hojen, däcken och mig själv. Jag har inga som helst planer på att "börja med banåkning" om jag inte skulle råka vinna en massa fritid på Lotto, men jag ska nog gå nivå två nästa år! Och jag är säker på att det jag lärt mig kommer till nytta vid helt vanlig landsvägsåkning, kanske framför allt den dan man hammnar i en riktigt knivig situation.

Att komma ihåg till nästa år:
- skruva bort sidostödet (jag har centralstöd som inte tar i nånstans vid nedlägg)
- boka en natt till så man kan åka hem en roligare väg på söndagen
- ta med egen drickaflaska (det fanns vatten och muggar men det går åt mycket vätska en varm dag på bana)
- lura med alla andra jag känner som har hoj

Länkar:
http://www.superbikeschool.co.uk/
http://www.svmc.se/templates/Ordinary.aspx?id=132
http://www.picman.co.uk/cgi-bin/v2.pl?p ... AL20080520 (jag är D1 green nr 7)

[Peter]

Hmmmm - kanonintressant.

Följde dina länkar och hittade VTIs utvärdering av motsvarande Sporthojskurs där en stor del ägnas åt att redogöra för kursinnhållet... Mycket läsvärd.

...vad gäller (högfarts)inbromsning kan jag ju bara konstatera att mina dubbla 2-backs bromsok manövrerade via vajer inte inbjuder till ett avslappnat grepp om styret under inbromsning - när jag fått dom grejorna att bromsa sitter högernäven som en skruvtving runt hantaget, och låser man då framhjulet finns det inte en möjlighet i världen att hinna slappna av i tid för att undvika en vurpa (har fortfarande synbara spår av empirin bakom detta... )

...så jag får nog uppgradera mitt fordonsinnehav innan jag går på kursen (dvs köpa en maskin till )

[GuzziKungen]

Grattis Raz
Visst är det kul att inse att våra ånglok går kanon även på bana.
Som instruktörsaspirant på SMC så har jag fått erfara all nytta och nöje
som SMC bjuder på i sina kurser.

[Stefanv11sport]

Ja det vet väl alla då ni är med i SMC eller hur?

[Bengt C]

Väldigt trevlig artikel, Raz. Välskriven och intressant. Tackar så mycket för den. Man blir faktiskt lite sugen att åka på något sådant, för att träna in lite nyttiga reflexer.

Jag tycker att allt eftersom åren går kör jag i princip bara sämre och sämre. Alternativt att man mer och mer begriper hur galet det kan gå om oturen är framme. Alternativt att bilisterna kör sämre och sämre, eller att det finns mer vilt. Kanske också att vägarna blivit sämre och även hojen. Hur som helst så upplever jag fler och fler småincidenter.

För två säsonger sedan var jag ca 1 sek från att fronta med någon japansk småbil med en storögd, men trots det blind, bilförare i. Hon bröt sig ur en sådan där procession som bildas uppströms de nya fartkamerorna. Plötsligt fick hon någon sorts impuls att dra ut i vänstersväng, till en glasskiosk på motsatta sidan av vägen. JAG HATAR DE JÄVLA FARTKAMERORNA. En fullständig idiot kan ju räkna ut att fart på landsväg och trafiksäkerhet inte har någon närmare koppling till varandra. Det finns massor av alvarliga situationer som kräver UPPMÄRKSAMHET OCH OMDÖME snarare än fartanpassning. Jag hann över huvud taget inte ens få ut ett finger mot bromshandtaget vid detta tillfälle. Vid incidenter liknande dessa skulle det vara bra om ens egen ryggrad kunde begripa att det går att t.ex. lägga ner mycket mer än man tror vid en undanmanöver.

Det enda som jag ifrågasätter med dessa kurser är hur tillämpliga kunskaperna är på vanliga vägar. För balans och allt som har med MC-körning att göra är det bra att lyfta blicken. Men man frestas hela tiden att scanna vägbanan ganska nära hojen pga. håliga vägar, bristfälligt lappade och lagade med de mest egendomliga material. Ofta dyker det upp rullgrus, inte minst pga. att vägverket (eller vilka nötter der nu är) aktivt placerar ut rullgrus i vägkanten i stället för att bygga och underhålla vägbanan på det sätt man ska. På dessa vägar är jag inte övertygad om att man kan lägga ner så värst mycket mer än vad jag redan gör.

När man lite då och då upplever småincidenter märker man att man i praktiken inte alls kan byta kurs och att bromsarna inte är så effektiva som man skulle önska. En bilförare fråga mig häromdagen om det inte vore bäst att "lägga hojen" om det dyker upp en älg framför framhjulet. Jag svarade att det absolut vore det bästa, om det hade varit möjligt. Ibland känner jag att man skulle behöva en reflex att bara hoppa rätt upp i luften precis innan det smäller. Som en groda, ungefär. Jag tycker det värsta verkar vara risken att fastna i styret. Att fronta med t.ex. en modern Peugeot 407 kan ju knappast innebära några större problem än just faran att fastna med ljumskarna i styret. Fronten på bilen är ju så otroligt flack, att man antagligen bara glider över, under förutsättning att man klarar hojens styre.

Jag ska i alla fall göra en sak åt det hela. Bygga bort Guzzis idiotiska integralbromssystem till förmån för en konventionell dragning av slangarna. Har tröttnat på dålig frambroms pga. att handbromsen bara tar på ena skivan. Så fort man ökar tempot över promenadfart vågar man ju i princip inte använda fotbromsen över huvud taget.

[GuzziKungen]

Skrivet av Bengt.
"Det enda som jag ifrågasätter med dessa kurser är hur tillämpliga kunskaperna är på vanliga vägar. För balans och allt som har med MC-körning att göra är det bra att lyfta blicken. Men man frestas hela tiden att scanna vägbanan ganska nära hojen pga. håliga vägar, bristfälligt lappade och lagade med de mest egendomliga material. Ofta dyker det upp rullgrus, inte minst pga. att vägverket (eller vilka nötter der nu är) aktivt placerar ut rullgrus i vägkanten i stället för att bygga och underhålla vägbanan på det sätt man ska. På dessa vägar är jag inte övertygad om att man kan lägga ner så värst mycket mer än vad jag redan gör."

Jag kommer precis i från en tjejkurs som jag hjälpt till på som instruktör.
Första dagen gick åt att träna perferiseende(och blicken),sittställning och bromsteknink.
Nu i dag så var det gokartsbanan som gällde , lite utav en minibana kan man säga.
Träningen där var att använda sig utav den tidigare inlärningen i praktiken.
Det kan jämföras med en bankurs light , teori och sedan körteknik.
Många av tjejerna fick en helt ny dimension av vad mc-körning är , många aha-upplevelser och
mycket sug efter mer kunskap för att utvecklas ytterligare.
Så det jag vill säga är att lutningen i kurvorna utgör en liten del av så mycket annat som
gör din körning säkrare och ROLIGARE
Gå en kurs och jag lovar att du kommer att besanna det jag skrivit

[Raz]

I senaste MC-folket är ett reportage från på samma dag och grupp som jag var med i på Gelleråsen. Jag låg förresten i häcken på Elving Solli i flera varv för han hade en takt som passade mig precis.

Det enda som jag ifrågasätter med dessa kurser är hur tillämpliga kunskaperna är på vanliga vägar. För balans och allt som har med MC-körning att göra är det bra att lyfta blicken. Men man frestas hela tiden att scanna vägbanan ganska nära hojen pga. håliga vägar, bristfälligt lappade och lagade med de mest egendomliga material. Ofta dyker det upp rullgrus, inte minst pga. att vägverket (eller vilka nötter der nu är) aktivt placerar ut rullgrus i vägkanten i stället för att bygga och underhålla vägbanan på det sätt man ska. På dessa vägar är jag inte övertygad om att man kan lägga ner så värst mycket mer än vad jag redan gör.

Jag tror att av av SMC's kurser är just CSS "minst" tillämplig på vanliga vägar men att den ändå är guld värd. För det första så blir det ju vanlig bromsträning (även om detta inte var en egen punkt på schemat). Jag hade tappat i mitt bromsande och blivit väldigt feg. Nu är jag uppdaterad på var gränserna går, och man kan bromsa mycket mycket hårdare än jag mindes. Det är bra att ha i ryggraden.
För det andra så är jag på samma sätt uppdaterad i reptilhjärnan på hur mycket man kan lägga ned hojen (utan rullgrus). Samma där, jag visste rent förnuftsmässigt att det gick att lägga ned till sidostödet skrapar men nu har jag verkligen kört så i 15 mil så det finns lite inövad tillit.
För det tredje är det en hel del viktiga teorigrejor som jag faktiskt aldrig hade fått klart för mig. Inte med ord i alla fall. Som att precis när man lägger ned hojen är gaffeln (vid aktiv körning) komprimerad, vilket är bra för då har man mycket snabbare styrgeometri. Och att om det är instabilt inne i en kurva så beror det oftast på för LITE gaspådrag (inte fart alltså utan gaspådrag, så man lättar vikten på framhjulet). Och så vidare.
Sen är just att lyfta blicken en av huvudpunkterna. I nivå två kommer lektioner som direkt motarbetar "målfixering" osv. Jag tror att just målfixering är det som många åker dit på.

Jag vet inte om vi pratar om olika hastigheter men jag har funnit att om jag tvingar mig själv att INTE titta för mycket efter (och målfixera på) grus så går det fantastiskt mycket bättre att hantera det som dyker upp i kurvorna. Man kan få lite släpp och klara det, men det är omöjligt om man dels målfixerar och dels ger upp när det blir läskigt och försöker använda bromsen. Så jag försöker bedöma kurvan fram tills jag kommer in i den, sedan lyfter jag blicken och skiter högaktningsfullt i hur det SER UT framför hjulet på hojen och fokuserar istället på vart jag ska.

CSS kostar mycket pengar. Vill man inte lägga ut så mycket tycker jag åtminstonde man ska köra BKK (vanlig broms- och kurvkurs) lite då och då oavsett hur erfaren man är. Om inte annat är det roligt!

[Anders]

Mycket intressant läsning Raz !Bra info också.
Anders

[Micke S]

Håller med om mycket du säger Raz,
Jag var själv på Broms o Kurv Kurs i Linköping förra helgen och det är verkligen något jag kan rekomendera.
Har känt att jag med åren blivit mer och mer försiktig som i sej är bra, men jag tror man kommer till en punkt där man kan bli "för" försiktig och då blir farlig för sej själv.
Självklart är det trevligt att förbättra sin körteknik, men det viktigaste är att kunna ta ett så bra beslut som möjligt i den kritiska situationen och ha förmågan att genomföra det.
Det handlar nog inte om utan när man hamnar där, i värsta fall handlar det om liv eller död.
En variant av denna kurs borde ingå i som krav för att få MC kort, tycker jag.

Att det sedan är så vansinnigt roligt att köra på bana är ju ingen nackdel

Kommer definitivt att försöka att komma iväg på steg 2 (BKK finns i 3 steg)

/Micke S