Upptäckte under kvällstur igår i ögonvrån en misstänkt civilvolvo (eller om det kanske var den blonda obekanta copiloten jag registrerade).
Uppfattade inte att de hakade på och drog väl iväg som brukligt. När jag stannade till bland en massa andra parkerade hojmänniskor och såg deras skrämda blickar förstod jag att jag dragit med mig något oönskat i boet.
Mycket riktigt, den blonda amazonen dök tjänstvilligt upp vid min sida för att analysera min utandningsluft och spana in mina personuppgifter på den rosa lappen...
Hojen som haft körförbud sedan ett par år var dock det enda som kunde få mig på fall
Som tur var för mig hade jagat efter mig till Bilprovningens öppna hus-kväll och jag kunde med lätt darr på både hand och röst förklara att "nädå, självklart vet jag att man inte får bruka ett fordon med körförbud annars än när man skall just hit..."
Här kan man verkligen snacka om både rätt tid och plats m.a.o.
Besiktningen då? Ja den blev inte så dyr som den församlade mc-menigheten befarade eftersom jag ju är en så laglydig person, men tyvärr hade min nybytta baklyktsglödlampa tappat fattningen och lyste med sin frånvaro. Nåväl, visste ju sedan tidigare att min bromslykta inte vill kännas vid nävbromsen...
Däremot så kan jag berätta att besiktningsmännen i Gällivare faktiskt har ett sinne för akustisk skönhet. Majoriteten av de ca. femtio knuttarna hade lagt tid på att hänga på sina astma-pipor med följd av att hojarna puttrade tyst och närapå storknande.
Daizzan däremot låter ju som en kvinna med den bystvolymen och fritt flöde kan förväntas göra. När jag varmkörde var det många som skakade på huvudet, inte ogilande, men med ett skeptiskt flin i mungipan.
Fel, fel, fel fick de!!
"Oj så gott de låter, V-tvinnarna" hörde jag de fyra i overall säga till varandra när jag vred av tändningen.
Senare när jag på (väldigt) långt håll hörde den testkörande besiktningsmannen dra genom växlarna, var det med blandade känslor jag ändå njöt insikten om att det är sånt där väljud jag delar med mig av...
)
